Eftersom ingen känner till den, ingen vet att den finns, så kan jag skriva här...
Vet inte hur jag ska orka med min man.. Han är otrevlig och osocial. Pratar bara med människor som kan associeras till sport..
Mig hatar han till den grad att han tom reagerar argt när han sover, om jag tar på honom...
Han fyller 40 snart, och jag tänker nog inget göra mer än presenter.
Alla födelsedagar som slutat på 0 och 5 har jag fixat åt honom, men varför ska jag göra det nu? Med människor han inte kan vara social med? Ska han sitta o leka med sin mobil då?
Och jag ska strutta runt som hans betjänt? Skulle inte tro det!!!
Usch, jag VERKLIGEN ogillar honom såååå mycket. Han har inget i sin argsinta, arroganta, nonchalanta personlighet som tilltalar mig ett dugg!! Inget!!

Saknar min syster och hennes döttrar så det gör ont i hjärtat. Lyssnar på deppmusik som gör att det blir värre dessutom :(
Och är arg o ledsen på min man. Fortfarande iskall o rent jävla vidrig just nu.
Så med all denna sorg i hjärtat, så skulle jag kunna gråta blod!!!

Idag IGEN, kom min ena dotter hem och är helt knäckt, med rivmärken på handen, och ett sorgset ansiktsuttryck.
Det skär i mitt hjärta. Hon ringde igår, och grät så otroligt mycket, att jag inte hörde vad hon sa.
Jag har pratat med hennes lärare, men det hjälper föga. Ett av barnen som vart på henne, har hållt på i över ett år nu.
Jag brukar alltid säga att det inte finns elaka barn, men nu vet jag, att det faktiskt gör det!!
Jag är så arg så jag själv vill gå ber på barnnivå. Jag ser hur jag går till skolan och doppar ungjäveln i en vattenpöl.
Självklart inget jag skulle göra, men gudarna ska veta att jag vill!!!
Hon är hemsk!
Min lilla får gå hem om det blir för tungt, för som hon mår, ska ingen behöva må. Det måste få ett slut!! Innan det händer nåt ännu värre.

Just nu är jag både arg o ledsen. Och förbannat besviken.
Jag kan göra precis allt för min man, men tiden när det uppskattades, är förbi. I hans ögon är jag helt galet jävla ointressant.
Inget jag gör ser han.
Jag roddar i precis tamejfan ALLT. Barnens grejer, intressen, skola, presenter, allt. Jag ska ha koll på när var o hur alla ska göra saker, inklusive hans grejer.
Jag sköter allt i hemmet.
Och jag försöker få honom att vilja göra saker med MIG. Men inte... Han gör saker för sin skull, saker HAN vill göra, men aldrig med mig.
Varför är jag kvar? Bra fråga, även jag undrar....

Så jäkla arg. Och så sjukt trött på människor som beter sig som strutsar, stoppar huvudet i sanden när det blir för jobbigt. Försvinn ur mitt liv!!!!

Det är ett rus. Bara att ta fram, när som helst, oavsett tid på dygnet. Tyvärr har dygnet blivit längre. Mycket längre.
Jag lägger mig på kvällen och bara längtar tills jag ska vakna.
Valmöjligheterna är enorma.
Jag både älskar och förbannar. NETFLIX heter min drog.
Serierna är min grej... Just nu är det L-Word.
Nästa år kommer säsong 2 av Orange is the new black som jag bara totally äääälskar.
Nu har jag ägnat för mycket tid här o för lite på Netflix :)

Till mitt försvar så började jag städa lite... Sen såg jag att vi hade äpplen, så då tänkte jag att jag bakar en äppelkaka tills ikväll (då jag tänkte spela spel med de som vill), och sen ringde maken o ville att jag skulle sätta på kaffe. O sen... Ja, sen hamnade jag här.
Så NU tänkte jag försöka återgå till vad jag tänkte från början.
En plan är en plan tills den är utförd :)

I morgon är det onsdag, och jag följer slaviskt mitt städachema, som då självklart inträffar på....onsdagar.
Men nu sover den pigga(?) sjuklingen, så då passar jag på. Det generar ju mer tid med henne sen.
Så varför är jag o kladdar i bloggen?
Jag går nu. Ska ju för-städa.
Ciao